Valentine Michaud är suverän, men den röda tråden saknas i detta spretiga allkonstverk, skriver Camilla Lundberg.
”Silhouettes and shadows” är en konsert med saxofonisten Valentine Michaud, som använder provdockor och garnnystan på scen.
Michaud är suverän, men den röda tråden saknas i detta spretiga allkonstverk, skriver Camilla Lundberg.Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Instoppat mellan den musikaliska symbolismens bägge kultverk – ”Parsifal” och ”Pelléas et Mélisande” – presenterade Berwaldhallen en symbolmättad premiär: ”Silhouettes and shadows”.
Resultatet är en ny saxofonkonsert med klingande gestik, digitalt alstrad, skapad på beställning av den spektakulära saxofonisten Valentine Michaud. Iförd anslående kreationer sätter hon tydlig färg och form på sina framträdanden. På Youtube kan hon ses och höras med teatral påfågelkoreografi i Anders Hillborgs ”Peacock tales”.
Men suveräna saxofonisten Valentine Michaud ensam räckte gott; ömsom gravitetiskt skridande med låååånga toner, ömsom med tonkaskader mot dunkande bastrummor. Eljest förde orkestern en skugglik tillvaro i ”Silhouettes and shadows” för att helt tystna i den avslutande ”reaktionella musiken”, som gestiskt utfördes av dirigenten Harding.
I gengäld fick Radiosymfonikerna prunka i Wagners och Debussys undersköna musik. Härligt att släppa orkesterklangen fri ur de operadiken där ”Parsifal” och ”Pelléas et Mélisande” annars måste dämpas och trängas. Daniel Harding gestaltade Wagners ”Långfredagsunder” med sublim klangfiness, medan sviten ur Debussys subtila opera fick en oväntad spänst.
Indonesia Berita Terbaru, Indonesia Berita utama
Similar News:Anda juga dapat membaca berita serupa dengan ini yang kami kumpulkan dari sumber berita lain.
Krogkommissionens recension: Så bra är Tegellådan i StockholmDN:s Krogkommission testar Tegellådan i norra Djurgårdsstaden.
Baca lebih lajut »
Recension: Bruno K. Öijer fortsätter välja mysteriets vägTeman och motiv är sig lika. Ändå lyckas han gång på gång skapa dikter som får mig att häpna, skriver Åsa Beckman om ”Växla ringar med mörkret”.
Baca lebih lajut »
Recension: ”Regnbågen” av Lennart SjögrenI Lennart Sjögrens nya diktsamling vittnar ett människofölje om världens märkliga ting – en ”världshöna” vars kackel övergår i ett skratt, en fisk som slingrar sig över himlen. Bildrikedomen är igenkännbar, men i ”Regnbågen” tonar samtidigt en mer allvarstyngd och akut verklighet fram.
Baca lebih lajut »
Recension: Frida Orupabo levandegör rasistiska övergreppDen norska konstnären Frida Orupabo är aktuell på Bonniers konsthall. Det är lätt att förstå den förtvivlan och vrede som laddar verken, tycker Magnus Bons.
Baca lebih lajut »
Recension: Starkt driv i Oliver Lovrenskis ”När vi var yngre”Oliver Lovrenski är en lovande författare. Men hans debutroman är inte fullt så sensationell som normännen vill låta påskina, skriver Gabriel Zetterström.
Baca lebih lajut »
Recension: Vacker minnesväv av Laleh Kazemi VeisariLaleh Kazemi Veisari utgår från mormoderns väv i sin utställning på Belenius. Milou Allerholm grips av hur envist hon undgår skapa biografiskt krimskrams.
Baca lebih lajut »