Laleh Kazemi Veisari utgår från mormoderns väv i sin utställning på Belenius. Milou Allerholm grips av hur envist hon undgår skapa biografiskt krimskrams.
Laleh Kazemi Veisaris utställning på galleri Belenius utgår från en abstrakt väv gjord av konstnärens mormor. Det som griper tag är hur envist hon undgått att skapa biografiskt krimskrams, skriver Milou Allerholm.Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.
Laleh Kazemi Veisaris utställning på galleri Belenius påminner mig på ett liknande sätt om stumheten i spåren efter en människa. Alla verk har samma startpunkt: en abstrakt väv gjord av konstnärens mormor. Dess former repeteras och varieras, dels i en serie pastellfärgade målningar, dels i en skulptur i valnötsträ som breder ut sig som en stiliserad matta på golvet.
Det finns en seglivad drivkraft inom konst och litteratur att tolka ett verk utifrån konstnärens eller författarens liv. Som att det vore den primära källan till dess betydelse. I utställningen finns hänvisningar till Kazemi Veisaris egen historia och koppling till olika geografier, i synnerhet mormoderns hus i skogarna i Norra Österbotten i Finland.
Väven, själva ursprungsobjektet, finns inte med. Det är en frånvaro som gör försöken att greppa den till en bärande del. Målningarnas diagramliknande färgfält förskjuts och ändrar nyans, blir starkare, blir blekare. Utställningen pendlar mellan en känsla av något faktiskt och något svårgripbart, med referenser till en rad olika abstrakta traditioner. Ting kan vara laddade med berättelser, här framträder snarast ett minnesarbete genom material, färger och former. Men laddade med titlar som ”Den som visar mig skogen” eller ”Auta minua” . Det är ett vackert kartotek.
Indonesia Berita Terbaru, Indonesia Berita utama
Similar News:Anda juga dapat membaca berita serupa dengan ini yang kami kumpulkan dari sumber berita lain.
Recension: Solvej Balle förundrar i ”Om uträkning av omfång 4”Det är alltjämt den artonde november i del fyra av danska Solvej Balles märkliga romansvit. Ingrid Elam låter sig förundras.
Baca lebih lajut »
Recension: ”Stockholms kosmologi” saknar kärnaLiljevalchs chef Joanna Sandell Wright har gjort sin första utställning på konsthallen. Magnus Bons saknar dialoger mellan verken men vissa väcker mersmak.
Baca lebih lajut »
Recension: ”Det slutar med oss” väjer inte för våldets mörker.Blake Lively spelar florist med starkt relationstrauma i det romantiska dramat ”Det slutar med oss” baserat på Colleen Hoovers bästsäljare.
Baca lebih lajut »
Recension: ”Tid att älska”Det franska kostymdramat ”Tid att älska” pendlar mellan skam, skuld, dolda begär och förbjudna känslor i skuggan av den tyska ockupationen.
Baca lebih lajut »
Recension: ”Ezra” gör roadmovie av barn med särskilda behov.Robert De Niro spelar farfar med autistiskt barnbarn i roadmovien ”Ezra”.
Baca lebih lajut »
Recension: Lennart Sjögren är storslagen i ”Regnbågen”Lennart Sjögrens nya diktbok är ett storslaget epos av livsvisdom och värdighet. Aase Berg blir golvad.
Baca lebih lajut »