Vandalorums storsatsning ”Garden futures: Design som växer” är en fascinerande utforskning av fenomenet trädgård, tycker Annica Kvint.
Gräsmattan är död. Leve trädgården! Så kan man sammanfatta ”Garden Futures: Design som växer” på Vandalorum i Värnamo. Utställningen producerades ursprungligen av Vitra Design Museum i Weil am Rhein och har tidigare visats även på Finlands arkitekturmuseum i Helsingfors. Det är en gigantisk satsning som skildrar trädgården genom alla tider och ur ett globalt perspektiv.
i en slottsträdgård från 1600-talet växtlighet som formelement och trädgården som maktmanifestation, avlöst av 1960-talets välskötta gräsmattor och 1990-talets skyskrapor med gröna väggar. ”En trädgård är en trädgård eftersom den skyddas från vildmarken av ett staket. En plats för lugn och frid, där människan inte saknar något”, hävdar författaren Nadine Olenetzky.
I den här avdelningen presenteras också den brittiske stadsplaneraren Ebenezer Howard. I början av 1900-talet introducerade han tanken om ”trädgårdsstaden”, där varje bostad skulle ha ett eget trädgårdsland för att främja såväl självförsörjning som folkhälsa. En idé som några år senare skulle influera stockholmsförorterna Enskede trädgårdsstad och Äppelviken.
För den amerikanska författaren Jamaica Kincaid, född i Västindien, har trädgården fungerat som ett sätt att reflektera över kolonial historia och kulturell appropriering. I en film berättar hon att de koloniserande spanjorerna intresserade sig enbart för guld och diamanter, medan britterna förstod växters ekonomiska värde och istället skeppade hem tebuskar.
Själv finner jag mer hopp i de mindre spektakulära satsningar som visas här. Som den australiske landskapsarkitekten James Hitchmoughs påbud om att ersätta gräsmattor, eller ”gröna öknar”, med en kombination av fruktträdgård och äng. Eller den skotska ideella organisationen ”Edible Estates” initiativ att skapa kollektiva trädgårdar med odlingar runt kommunala hyreslägenheter.
Indonesia Berita Terbaru, Indonesia Berita utama
Similar News:Anda juga dapat membaca berita serupa dengan ini yang kami kumpulkan dari sumber berita lain.
Recension av ”Balkan Bordello” på Uppsala stadsteaterRecension av ”Like lovers do (Medusas memoarer)'
Baca lebih lajut »
Recension: Ian Penmans ”Fassbinder: Thousands of mirrors”Recension av Ian Penmans bok ”Fassbinder: Thousands of mirrors”: En brittisk punkhedonist speglar sig i Fassbinder
Baca lebih lajut »
Recension: Storartad soulunderhållning på B-K när Bryson Tiller tänder tillBryson Tillers spelning på B-K är som bäst när publiken ger sitt euforiska stöd. Däremellan märks Louisvillesångarens brister, skriver Mattias Dahlström.
Baca lebih lajut »
Recension: Tate McRae på AnnexetKanadensiska Tate McRae gör snyggt koreograferad poprock om såriga situationships. Men på Annexet blir konserten som bäst när dansarna drar sig tillbaka.
Baca lebih lajut »
Recension: Matias Faldbakken ”Stackare”Det är en utsökt genomförd roman som sätter sig i läsaren. Jonas Thente läser Mattias Faldbakkens ”Stackare”.
Baca lebih lajut »
Recension: ”Boy kills world” är infantil till max.”Boy kills world” är ett korkat och infantilt försök att skapa förödelse med glimten i ögat
Baca lebih lajut »