Skiljeväggar verkar vara på modet, skriver Lars Åberg.
Välfärdsstaten skapade ett intrikat nät av bestående beroenden, samtidigt som individen släpptes lös ur kollektivet. Alla skulle göra sin grej även om vi bodde i ett konsensusland.Kanske var det också en oförutsedd effekt av folkhemsidéns gemensamma ansvarstagande att ansvaret tunnades ut så mycket att ingen längre visste var det låg.
Könsuppdelade demonstrationer syns i bland också på svenska gator – männen först, kvinnorna i släptåg. Bakom en sådan marsch som jag betraktade i Köpenhamn, med förakt för västerlandet som samlande tema, stod organisationen Hizb ut-Tahrir. Den hyrde senare in sig i stadens huvudbibliotek påminde om de tidningsförsäljare från Nation of Islam, som jag hade stött på i USA och vars initiala förbindlighet raskt försvann när jag tackade nej till deras ras-separatistiska skrifter.anhängare liknar ett bistert gatugäng och deras vision är ett glåmigt gudsrike med skiljevägg mellan könen. Emellanåt demonstrerar de i Sverige mot socialtjänsten och yttrandefriheten.