Sofia Larsson skriver från en arbetsvecka som skolbibliotekarie på Svartedalsskolan.
Ännu en vecka startar med det nätta uppdraget att få barn att tillskansa sig litteratur på ett adekvat sätt. Jag hade ynnesten att få träffa nya fyror i dag. De är magiska. Känner sig stora men snittlängden är väl tre äpplen.
Det är ljuvligt. Det är lugnt, det är tyst. Bladen som vänds. Mitt i skolans brusiga brus sitter vi tillsammans i en sådan underbar tystnad. Var är de någonstans? Är de på en fotbollsplan strax före match? Är de i en mörk skog med mystiska djur? Är de mitt uppe i ett bråk mellan två bästisar. De får en stund vara i en annan värld.
På eftermiddagen är det öppen mottagning. Böcker kommer och går, personal tittar in. Vissas ögon glittrar. Det finns nog en bibliotekarie i dem med. “Du har världens bästa jobb.” Jag vet. Jag har ju det. Jag ägnar lite tid åt de ensamma. Ensamma elever har alltid böckerna att fly till. Och i viss mån mig. Vissa sätter sig bara bredvid så är vi tysta tillsammans. Kanske vi pratar om något litet.
Okej, sist men inte minst trillar några goingar från Anpassade grundskolan in, vi tittar lite tillsammans på några böcker och en hoppar upp i mitt knä, det ska googlas volvobussar, let’s go!”Är du bög?” Frågar han och tittar på Prideflaggan jag har på min hylla. “Ja, kanske jag är”, svarar jag. ”Är du på Prides sida?” ”Sida och sida”, säger jag. ”Vet du vad Pride står för?”.
Och ja, sen det gamla vanliga... Trötta tonåringar som undrar ”asså varför ska jag ens läsa, palla”. Inte så att våra elever på något sätt inte är hormonfyllda sengångare som alla andra tonåringar. Sedan har vi tuffingarna som mer eller mindre glider in i skolan nån gång ibland. Det är svårt att slåss mot dyra jackor och cash.
Indonesia Berita Terbaru, Indonesia Berita utama
Similar News:Anda juga dapat membaca berita serupa dengan ini yang kami kumpulkan dari sumber berita lain.
”Jag förstod inte att jag var på väg rakt in i väggen”Idoljuryns Katia Mosally berättar om hur Los Angeles gjorde henne frisk och om hyssen hon ställde till med i katolska skolan.
Baca lebih lajut »
”Jag kan unna mig lyxen att bara göra det jag njuter av”Hon har i över två decennier varit en av Sveriges populäraste sångerskor och en av landets hårdast arbetande artister. Nästa år fyller Charlotte Perrelli 50 år och det är stora förändringar på gång både i yrkeslivet och i det privata. Expressens reporter Benjamin Andrée fick en exklusiv inbjudan till familjens hem i Djursholm för att prata om livets väl och ve med stjärnan.
Baca lebih lajut »
”Jag hade aldrig förstått varför jag var så annorlunda”Deprimerad i skolan och svårt att få jobb – när Saga var 19 förstod hon varför.
Baca lebih lajut »
Tommy Salo: ”Även när jag mådde som allra sämst kunde jag sakna hockeyn”Det har varit några tuffa år för Tommy Salo med skilsmässa, förlorade jobb, depression, en omskriven rattfylla och flera svarta rubriker. Jag åker till Kungälv, med egentligen bara en fråga: Hur mår du nu för tiden? – Jag mår bra. Jag tycker om att jobba, jag tycker om att göra saker – och det är kul att vara tränare igen. Det blir ett samtal om kärlek, hockey, hans pappas död – och om den gången Peter Forsberg slängde en kortlek i ansiktet på honom.
Baca lebih lajut »
Linus Larsson: Man lyfte på locket, där satt knegare som lajvade AIDen senaste AI-skandalen, som rör techföretaget Kaedim, för tankarna till en mekanisk turk som imponerade på Europas hov på 1770-talet.
Baca lebih lajut »