Sommarens serie på ungkulturen kretsar kring maten. Den vi åt själva och den vi ger våra barn. Jesper Strömbäck Eklund trugar sitt barn och kan inte låta bli att tänka på de feta renässansbebisarna.
Sedan jag fick barn har en gnagande matångest väckts till liv. Vi kan kalla den barnmatsångesten. Röstmemon från kusliga vuxenbarn undrar ettrigt ”Hur ska det gå för barnet?”, ”Äter barnet tillräckligt?”, ”Äter barnet för mycket!?”. Ibland bara för att jävlas sjunger de i kör ”Barnet vill ha meeer!” och skrattar rått.
Nej, jag är inte psykotisk. Jag har blivit pappa. Hur hamnade jag mitt i en avancerad vanföreställning? Från att ha varit en domän där mitt kontrollbehov kunde härja fritt några år i tonåren – födointag är för vissa en passande zon för känsloreglering – har mat länge varit en källa till njutning. Det har alltid handlat om kärlek. Att laga maten och mötas kring den, oavsett om det kostat eller ej.
Har du lagt märke till de feta renässansbebisarna? Ser man en så ser man alla och då är det fan för sent. Jag hatar de runda små renässanspersonerna. Överallt ser jag dem, tjocka små jävlar som lömskt får mig – alltid numera – att tänka på mat. De ser så välmående ut, eller hur? Jesus, keruber, små kungligheter och adelsgossar: bara mat.
Överallt dessa runda barnfigurer vars ansikten påminner om vuxna. Att denna avancerade hemsökelse nu tagit form måste handla om att jag nyligen blivit förälder. Jag ser ingen annan förklaring. Och det har tagit enorma proportioner. Tusentals renässansbebisar svävar numera fritt inom mig, varje dag, och undrar vad jag tänker om överlevnad, kaloribehov och blöjornas mättnadsgrad.
Njutning och överflöd måste gå före allt annat. Även när det gäller barnens mat, eller hur? Varför ska de inte få äta det de älskar? Det finns inget annat sätt att växa upp.
Indonesia Berita Terbaru, Indonesia Berita utama
Similar News:Anda juga dapat membaca berita serupa dengan ini yang kami kumpulkan dari sumber berita lain.
Skulle jag kunna bevisa att jag föredrar att ha sex med män?Rättssäkerheten sätts ur spel när HBTQI-personer söker asyl.
Baca lebih lajut »
Svennis om otroheten: ”Jag var nog dum, men jag gjorde inget kriminellt”Sven-Göran Eriksson berättar om otrohetsaffärerna i ny dokumentär
Baca lebih lajut »
Marina Ferhatovic: När jag återsåg smultronstället skrek jagKrönika: Hela året har jag längtat efter att återvända till min lilla strand på en ö i adriatiska havet. Men inget blev som jag hade tänkt.
Baca lebih lajut »
Sista loppet i Seine: ”Kräks jag i morgon så gör jag”Maratonloppet – den sista OS-simningen i Seine är gjord – och trötta simmare var efter loppet nästan lika trötta på att prata om vattenkvalitén.
Baca lebih lajut »
”Jag skämdes för att jag inte gjorde mer 1994””Hon kände bara till de stora vägarna och nu måste hon ta sig fram på okända stigar i ett land som bestod av död.” Lars Arrhenius tillbringade sin barndom i Rwanda, och har egna minnen från folkmordet 1994.
Baca lebih lajut »
Tove hörde skotten från sin säng: ”Jag släppte det jag gjorde”Hon låg i sängen och lyssnade på en bok när flera skott avlossades utanför fönstret. En 25-årig man hade skjutits ihjäl utanför hennes bostad. – Det är jättetr
Baca lebih lajut »